kipple, kipple, kipple …

Egna texter - Jag har inte någon själ …

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Jag har inte någon själ …

Rubriken för dagen kanske leder tankarna till att jag månne sålt den. Till djävulen eller Mammon kanske. Den tankegången bygger på just det jag tänkt att jag skulle behandla i dagens lilla kåseri. Poängen ligger i att så många köpt en externt konstruerad bild av något så personligt som sitt eget jag.

En bild av sig själva. Av världen. Hur många stannar upp och ifrågasätter det som pådyvlats dem? Oavsett om man talar om folks världsbild eller deras självuppfattning så ser man snart att de flesta faktiskt köpt en färdigfabricerad bild. De talar om sin själ utan att reflektera över om de ens tror sig ha någon.

Att så många inte ens reflekterar över sådana här saker är något jag länge haft svårt att förstå. Själv skulle jag inte klara av att leva en dag i den här världen utan att bildat mig en uppfattning om hur den ”hänger ihop”. Lika litet skulle jag kunna vara tillfreds med mig själv om jag inte hade en uppfattning om vem och vad detta ”jag” är.

Psykologi är en vetenskap. En vetenskap om hur vårat psyke är konstruerat. Är detta sant? Om ”ja” … förstår du vad du svarat ja på? Vad är en vetenskap? Egentligen? Och ett psyke? Har du ett sånt? Hur då? Är det du som har det där psyket eller är det psyket som utgör det som är du?

Att frågorna inte är lätta är förstås en förklaring till varför vi inte så ofta talar om dem. Jag vill inte utge mig för att ha alla svar. Jag har förstås svar. Utifrån min världs- och jaguppfattning så kan jag förklara hur jag uppfattar detta. Men jag låter det vara med att nämna att jag inte delar den vedertagna och förenklade uppfattningen.

Jag vill inte vara ytterligare någon som berättar ”hur det är”. Istället skulle jag uppskatta om jag får någon att stanna upp och ifrågasätta den fabricerade lösningen som ni dagligen injiceras med utan att ifrågasätta det. Att bli skickad till psykologen i skolan när man tänkt fel eller inte mår bra. De är ju proffs på sånt där.

På vad faan då. Proffs på mitt psyke då? Men om jag inte har något sådant? Hur kan de då vara proffs på det? Om det inte finns något psyke? Om det är mer komplicerat än så? Om det är mindre komplicerat än så? Hur kan jag acceptera dessa proffs inom något så vagt som en vetenskap om något så vagt som den vedertagna idén om att alla människor består av något fysiskt och något psykiskt?

Tro nu inte på myten om att alla människor alltid delat upp människan i dessa två delar. Den evigt förvirrande kvasireligionen vi kallar vetenskap talar om detta som något tudelat i symbios. Kristendomen talar faktiskt om tre delar (även om de oftast marknadsför två av dem). När man på tillsynes kristet manér talar om att sälja sin själ … så är det inte ens korrekt. Ur ett kristet perspektiv är inte ens själen inblandad i en sådan transaktion.

Själen är i det exemplet något helt annat. Något helt konstruerat som inte stämmer med någon existerande världsuppfattning eller religion alls. Bara en hopkokad soppa av allt möjligt och ingenting på samma gång. Så att köpa det begreppet om någon slags själ för att sedan försöka tillämpa detta på sin egen bild av sig själv är minst sagt fruktlöst. Det låter sig knappast göra.

Nu tänker jag inte avsluta det här med att pådyvla er min egen självuppfattning. Jo, tack, jag har som sagt en god bild hur jag fungerar, men det hör inte hit. Försök istället klura ut hur du själv fungerar. Tror du blir förvånad över hur fel den vedertagna bilden är om du bara törs fundera litet.

Jag tror nämligen att det är viktigt att vi alla törs igrågasätta. Att vi bildar oss vår egen uppfattning istället för att bekvämt köpa andras. Inte minst för när vi behöver den där självinsikten så räcker inte någon annans till. Då märker vi snart att den inte ens fungerar. Och märker vi det inte … ja då får vi istället börja tro att vi är sjuka. För de som talar om denna konstruerad jaguppfattning använder den aldrig. Det duger den nämligen inte till.

- – - Nenne

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

« Egna texter