kipple, kipple, kipple …

Egna texter - I någon annans bröst …

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I någon annans bröst …

Saker är inte alltid vad de ser ut att vara. Lika vanligt är det att människor inte är de personer som andra förväntar sig att de ska vara. I försök att göra världen enkel att förstå konstruerar många ofta kulisser byggda på sina fördomar. Något som leder till att de tvingas ljuga för andra och sig själva om vad de ser och upplever. Detta för att verkligheten faktiskt oftast försöker påtala deras felkonstruerade världsuppfattning för dem.

Jag kan hålla med om att det vore fasligt praktiskt om det gick att göra sig en sådan trångsynt bild. Men det förutsätter ju att saker och ting uppför sig efter normer. Vilket de flesta … även första styckets falska världsbildsarkitekter … nog innerst inne inser. För vi stöter ju alla alltsomoftast på människor och ting som inte riktigt låter sig klämmas in det fack vi har gjort i ordning åt dem.

Själv brukar jag bli glad när jag möter dessa … i sammanhanget så fräscha … runda bollar i fyrkantiga hål. För innerst inne tycker jag inte om att ha så mycket fördomar. Men jag har dem. Försöker bara se till att vara medveten om dem och inte låta dem ligga till grund för felaktig behandling av folk. Brukar tillochmed … och med blandat resultat … ventilera dem med folk som skulle kunna slå hål på dem. Något som tyvärr ofta leder till att de snarast stärks.

Det viktiga är att jag alltid är beredd att ompröva. Så när jag en dag möter en sådan där som inte gör så där så är jag beredd att tänka att det kanske var felaktigt av mig att ha bildat mig en bild av att alla sådana där gör så där. Vissa av mina fördomar har ännu att bli sönderslagna och jag bär dem med mig tyvärr än idag.

Det som retar mig är när andra inte ger mig samma förmån tillbaka. När de bildar sig en uppfattning, fördomsfullt, utifrån min ålder, mitt utseende, mitt språk, mitt kön eller något annat som lika litet låter mig bli inordnad i något bekvämt fack i deras fuskbygge till värld. Som så många andra som utsätts för fördomar känner jag då ett kraftigt sug efter att få slå ikull deras bild. Göra något tvärtemot.

Tyvärr så slåss jag förstås mot något mig övermäktigt i det. Det enda resultatet brukar bli att jag tömmer mig själv på kraft med enda reaktion från dem att de blir förvirrade eller tilldelar mig en tilläggspostitlapp som det står ”och knäpp” på. Därför brukar jag försöka komma ihåg den sanning som säger att deras fördomar är deras problem … och försöka att inte bränna min kraft på idioter.

För denna deras svaghet straffar sig. Det vet jag. Det är inte bara mig de aldrig kommer att få lära känna. I mitt liv har jag mött många som gjort mig glad i sinnet för det att de vittnar om hur fel så många av dessa fördomar är. Att inte ens de mest vedertagna föreställningar alltid kan gå att lita på. Att i den stund man drar en lång suck inför en grupps beteende det stundtals dyker upp någon som visar att man hade så fel i sitt småaktiga antagande.

De trångsynta får säkert aldrig möta den där bonden som faktiskt ser det som att han har ett arbete som ger honom lön för all möda, den där polismannen som insett att lagens tanke är viktigare än att bokstavstroget rabbla paragrafer, den där frireligiöse herrn som accepterar att andra har en annan åsikt, den där cyklisten som insett att man kanske inte kan cykla rakt ut över övergångsstället utan att se sig för.

Än mindre är de kapabla att ta till sig mötet med den där mannen som insett att hans manlighet inte står vare sig mellan benen eller i garaget, den där kvinnan som faktiskt insett att hon kan vara kvinna utan att bry sig om någon man kan uppskatta en sådan i alla hennes aspekter, den där flickan som bär en vuxen kvinnas värderingar i sitt unga bröst eller den där pojken som insett att han inte måste köpa den pornografiska kvinnobilden.

Ett enda sådant möte kan ge en hopp att det finns fler från normerna lika avvikande. Själv har jag mött en del av dessa. Andra hoppas jag verkligen att jag kommer att få möta … så jag får en chans att ompröva ytterligare några vrångbilder. Jag hoppas också att åtminstone några fler av dagens trångsynta skulle kunna tänka sig att vidga sina vyer något.

Den största faran med alla dessa bilder och normer är att folk tenderar att rätta in sig i leden. Att man mållåser på bilden av hur andra förväntar sig att man ska vara för att man är en viss ålder, av ett visst kön, har en viss hårfärg, yrke, religion, musiksmak eller något annat som tydligen kan ligga till grund för klassificering.

Litet av baksidan med den mänskliga anpassningsbarheten … i kombination med vår förmåga att ge upp för lätt … förstås. Och till stor del förståeligt. Man kan ju knappast kräva av en hårding att han ska hjälpa tant Agda över gatan bara för att bevisa att han har mjuk sida. Inte av den anledningen. Det är inte hans fel att vi förutsätter det. Men man kan kräva att han inte heller låter bli för att han är rädd för att inte passa in i bilden.

- – - Nenne

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

« Egna texter