kipple, kipple, kipple …

Egna texter - Alla är olika … utom jag (!)

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Alla är olika … utom jag (!)

”Jag passar inte in …”. ”Jag är nog knäpp …”. ”Jag är inte som ni andra …”. Många är de vittnesmål om utanförskapskänslor jag har hört genom åren. Det verkar som de flesta inte riktigt finner sin roll här i livet. Något som borde säga oss alla något.

Om nu alla inte passar in … så kanske man kan se det som en naturlig känsla? Förvirringen ökar av vad vi får lära oss. Vi ska vara en del av samhället. Goda medborgare. Vidare ska vi vara individer. Individualism är viktigt. Vi ska vara olika. Tillsammans då förstås.

Om ingen annan känner att de passar in … hur ska jag då kunna passa in bland dem? Det borde rimligen vara omöjligt. Fast problemet ligger snarast i att jag aldrig ser hur förvirrade de andra är. De håller masken. Men om jag tänker efter … så gör ju jag det också. Det är ju sen när jag är ensam som den där hemska känslan kommer krypande.

Det sorgligaste är nog när de som verkligen tänker rätt faller in i mönstret som skapas av de som tänker fel. När de som tidigt inser att de är avvikande ordnar in sig i leden. Usch så fel. De som tidigt inser sitt utanförskap förstår nog inte att de är de som skulle kunna förändra något. Som skulle kunna förädla något.

Att ha mod att skita i konventioner är en god grund till genialitet. I sådan jord kan frön gro som kan växa sig hur stora som helst. Var gång jag hör någon klagande kvida att de inte passar in … så har jag lust att skrika ”men så jävla bra för dig då!” … men det gör jag sällan.

Istället försöker man hjälpa till. Dum som man är. Försöker ge råd till hur personen kan smälta in bättre i den falska och statiska värld som är bilden av verkligheten. Istället för att ge kraft till mod till förmåga att vara … på riktigt … i den verkliga verkligheten.

Ändå är det uteslutande de annorlunda som historiskt sett varit de som betytt något för vår utveckling. De som vågat skita i vad andra tycker. Som uppfinner det som inte är möjligt. Som försöker ändra på sådant som inte låter sig ändras. Som försöker förändra därför att de inte köper massans påståenden om att det inte går.

Även dessa historiska personer måste ju ha varit unga avvikande. Varit utanför. Känt att de inte är som andra. Skillnaden är att de aldrig ordnat in sig i något led. Inte strävat efter något så patetiskt som att efterlikna puckot bredvid sig.

Dessa blivande genier som nu inte passar in bland de omgivande puckona … de klagar också ofta över att de håller på att bli galna … det går liksom hand i hand … eftersom samhällets definition på galenskap är något som inte faller inom ramarna. Något som inte passar in.

Själv vet jag att galenskapen kan vara något väldigt nyttigt. Om man inte låter sig omfamna galenskapen kan man nämligen bli vansinnig. Eller värre … håglös. Håglösheten är det farligaste som finns. Det är den du ska rädas, min vän. Så länge din håg står till något som inte passar in så har du ett lysande exempel på att du har en håg och alltså inte, per definition, är på väg att bli håglös.

Men om du istället låter bli att följa din håg. Om du rättar in dig i ledet. Blir en del av den grå massan. Ja, då har du vunnit din biljett till att passa in. Men du har betalat med det högsta pris som är möjligt.

- – - Nenne

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

« Egna texter