kipple, kipple, kipple …

Andras texter - Ångermanlandssången

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ångermanlandssången

Fäderneärvda bygd som vart bruten
av våra fäder med hacka och bill,
kring dig en trofast kedja är knuten
utav en ungdom som hörer dig till.
Oss är det givet,
vårt är det givet
för alla tider vårt Ångermanland.

Här sluter skogen grönskande tröjor
yppigt kring sjöarnas glittrande våg.
Dimmor i soligt blånade slöjor
sveper sitt drömguld kring åkrarnas råg.
Vart vi än hinner
aldrig vi finner
skönare bygd än vårt Ångermanland.

Djärvt som en forntids viking i dusten,
trygg som den härliga bygden är själv,
bryter sig stolt från fjällen till kusten
dånande mäktig vår Ångermanälv.
Nedåt den drager,
sollyst och fager,
hän genom leende Ångermanland.

Skogar och ängar, leende byar,
böljande åsar kring speglande sjö,
blånande rymder, seglande skyar,
sprakande norrsken och gnistrande snö.
Skogen som kransar
nipornas skansar
danar i skönhet vårt Ångermanland.

Tider som svunnit, minnen som farit,
tankar som flyktat likt morgonens brand,
sorg som är ändad, glädje som varit,
flätats av sekler till gyllene band.
Aldrig vi bryter
banden som knyter
oss till vår Ådal, vårt Ångermanland.

- – - Albert Viksten

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

« Andras texter